och jag har ledsnat på att vänta ärligt talat jag är trött
när inget är sig likt fast allt är likadant
äsh, jag vet inte.
kanske var det ett moln i dina ögon blev himlen grå
vart tog sommaren vägen?
ge mig nåt som tar mig någonstans
jag kommer nog ångra. i resten av mitt liv att jag inte var i slottsskogen för två dagar sedan
och upplevde magin.
åh. men känn ingen sorg som det heter. (hur kan man missa håkan i sjömanskostym?)
ingen kommer att minnas om hundra år jag är rädd att man glömmer glömmer allt
livet har gått från dekadens och melankoli till stjärnhimlar och bubblande skratt.
eller en illusion om att allting har ordnat sig. (inbillning)
se dig för lillebror, här kommer lyckan
elfte oktober kommer i alla fall jag vara två steg från paradise. eller kanske mest två dagar men åh.
världens finaste håkan hellström.
det är väl vackert väder ovanför molnen men regn där vi står
har du fått andra himlar i ögonen?
vackert väder skulle mycket väl kunna vara den finaste låten någonsin ungefär.
jag lever nu. verkligen. åh. jag älskar mina vänner på broar under stjärnorna nätterna långa.
jag älskar sensommarljus, promenader i pippitröjor under kyliga kvällar. fint som tjyven.
jag har aldrig sett nån så uppsnärjd i det blå
åh, nu är jag hemma igen. mhm.
jag har suttit på broar och tak med fina vänner, tittat på molnen, fåglarna och stjärnorna, blivit hela sjutton år
och bara svävat med augustivindarna.
allt vi uppfann dom gör allt det där igen
men ingen är riktigt ärlig, ärlig är man i gryningen.
åh. nu ska jag fara iväg i några dagar, himla fint.