jag tänker aldrig på dig men bara ikväll

tack för tårarna på kinderna och stjärnorna på himlarna. åh, finaste håkan.
ge mig november och gärna lite pengar så jag kan fara till way out west också.

för patetik är konst och konst är att förstå

regn och i alla fall lite förhoppningar om regnbågar.
fina saker är:
att det är kallt och regn
att håkan sjunger för mig hela dagarna
att te finns
att jag har fått ett halsband med en munspelsberlock
att snart kommer nog lyckan för en hund som mig, förhoppningsvis.

och glasen glittrar tyst på vårt bord lika tomma som ord, visst är kärleken stor?

mhm. finaste kent, jag längtar tillbaka till fred och kärlek. till kenteufori och lyckotårar.

det finns inga ord för det på detta jävla språket jag har inga ord för att vi andas tänker känner samma sak

det här är sverige, snälla gråt när ingen ser.

regnmoln brukade jaga mig och nu jagar jag morgonen längs avenyer

etthundra överklasspoeter kan inte ge mig någonting

mhm. dekadens, för det mesta. kanske.