och jag hoppas att du kan se mig nu och jag hoppas att du hör mig nu

jag tror jag lägger mig ner nu och väntar på ett tåg, en bil eller en dröm som kan ta mig härifrån
för jag hade hoppats på något

(och allt är så mörkt)

och smärtan gör att du känner att du lever för alla hjärtan måste gå sönder ibland

hur glömmer man? hur glömmer man hans leende, hans doft och de där ögonen? hur glömmer man hur det var att hålla hans hand, de finaste orden, att lyssna till hans hjärtslag och räkna hans andetag? hur sjutton glömmer man hjärtslag i samma takt,
hur gör man?

jag är så trött på att fly utan att röra mig en millimeter

jag vet precis hur du känner när allt du rör blir till moll

les temps sont durs pour les rêveurs (det är hårda tider för drömmare)
att drömma gör för ont när man vaknar upp till verkligheten och jag vet inte vad jag ska göra när det där knytnävsstora organet bara slår för illusioner (slår sönder mig)

jag fick chansen du gav mig chansen men nu är det för sent

skriver på min skrivmaskin, dricker te, lyssnar på minnen av aprilhimlen, tänker att nu får faktiskt den där våren komma, dansar, drömmer om att fly, köper klänningar, viker origamifåglar och är borta i tankar.
men allt är fortfarande bara dududu och jag vet inte vad jag ska göra längre, jag har tappat bort mig.
(grattis världens finaste, älskade håkan. tack för allting. åh, om du bara visste.)