you get so used to being sad you never try to be glad
hejdå alla fina
hejdå föralltid eller kanske bara för ett litet tag
och tack, tack så hemskt mycket för alla era fina ord och tankar
om ni fortfarande vill nå mig finns jag på flickr, weheartit och tumblr
och här är min melj-adress ([email protected]) om ni vill skicka iväg några ord eller tankar. jag blir jätteglad för varenda brev.
fjärilspussar
älskling, vi ska alla en gång dö
hur kan det spela någon roll?
våra hjärtan kommer ändå slå sönder oss en dag
små späda barn med hjärtan som elefanter
läser böcker och längtar bort, långt långt bort.
inser att jag inte har någon aning alls.
planerar flykt och tittar på stjärnfall.
inser att jag aldrig kommer glömma.
andas höstluft och plockar kastanjer.
inser att jag inte förstår livet, inte det minsta.
räknar hjärtslag bara för att se om jag verkligen lever.
det har stormat i mig det senaste året
jag gömmer mig i mina drömmar, som alltid.
ge mig en verklighet. ge mig något mer.
när allt jag ser är du, du som sätter höstsolen i eld.
hearts fail young hearts fail
tänk om jag verkligen håller på att gå sönder
och det är inte ens på grund av honom längre
jag behöver bara någonting som tar mig någonstans
(den här stan drar ner mig till botten av ån)
augusti i helvetet
om du bara visste hur lätt du krossar mig. kras. när du bara nonchalant kliver framåt.
men jag har klibbat fast, kommer ingenstans. är fortfarande kvar trasig.
om du bara visste hur lätt du krossar mig. kras. när du bara nonchalant kliver framåt.
(i'm just a valueless collection of hopes and past desires)
(i'm just a valueless collection of hopes and past desires)
mitt hjärta slår av gammal vana
mitt förvuxna dumma hjärta och min förbannade kluvna tunga
(förlåt för det himla långa uppehållet men
min kamera har varit trasig och
så har jag sprungit runt på paris gator
och gjort andra sommriga saker)
ge mig nåt som tar mig någonstans
universum är ett monster
och jag väntar på gryningen
(för övrigt så var henrik på p&l det finaste någonsin)
ibland är en lögn det finaste man har
det känns som att jag hoppas på för mycket
och jag vill inget annat än att springa tillbaks till dig
och det är så tragiskt
det är mitt eget fel vad som än hände med mitt hjärta
universum är ett monster och jag väntar på gryningen
(åh gud, det gör så ont att något så nära kan vara så långt bort)
jag behöver en puls som bultar ett hjärta som kan explodera
jag önskar att våra hjärtan hade slagit lika hårda slag, att pulsen hade bultat i takt. åtminstone för en hundradels sekund.
men det var ju aldrig så. våra hjärtan dansade i otakt.
och jag förstår inte hur det kan vara så svårt för två personer att känna samtidigt.
jag önskar att våra hjärtan hade slagit lika hårda slag
men ditt och mitt hjärta dansade i otakt.
men ditt och mitt hjärta dansade i otakt.
och jag förstår inte hur det kan vara så svårt för två personer att känna samma sak.
åtminstone för en hundradels sekund.
allting har förändrats men jag känner likadant
nu är vi bara minnen av aprilhimlen och det snöar utanför mitt fönster
om ni vill kan ni lyssna på detta för det är fint
(så mycket känslor/inga känslor, inga ord)
och jag hoppas att du kan se mig nu och jag hoppas att du hör mig nu
jag tror jag lägger mig ner nu och väntar på ett tåg, en bil eller en dröm som kan ta mig härifrån
för jag hade hoppats på något
(och allt är så mörkt)
och smärtan gör att du känner att du lever för alla hjärtan måste gå sönder ibland
hur glömmer man? hur glömmer man hans leende, hans doft och de där ögonen? hur glömmer man hur det var att hålla hans hand, de finaste orden, att lyssna till hans hjärtslag och räkna hans andetag? hur sjutton glömmer man hjärtslag i samma takt,
hur gör man?
jag är så trött på att fly utan att röra mig en millimeter
jag vet precis hur du känner när allt du rör blir till moll
les temps sont durs pour les rêveurs (det är hårda tider för drömmare)
att drömma gör för ont när man vaknar upp till verkligheten och jag vet inte vad jag ska göra när det där knytnävsstora organet bara slår för illusioner (slår sönder mig)